Vardagsrutiner och höga cykelsadlar

Det finns människor som jag möter var dag men aldrig träffar. Ni vet de där människor som följer ens vardag, utan att de egentligen vet om det. De finns där, man ser dem men man vet inget om dem.

Jag pratar om människorna som är en del av våra vardagsritualer. Som vi ser på bussen varje morgon, som lämnar sina barn vid dagis när du passerar eller som alltid ska gå över vägen när du svänger in till jobbet.

Jag har ett par sådana följeslagare. Men jag hade nästan glömt dem under mitt föräldralediga år. Men så plötsligt är jag tillbaka i en rutin och tänk, de finns kvar. Kvinnan med den stora bylsiga halsduken som möter mig på sin väg till jobbet på Folktandvården (en av få som jag vet lite mer om). Mamman (eller det vet jag ju inte) som har för hög cykelsadel. Varje morgon kör jag om henne med min bil och varje morgon viskar jag ”Sänk sadeln”. Fattar inte att hon har stått ut i alla år. Och så kvinnan med åttiotalsfrisyren som väntar troget vid busshållplatsen, samma tid nu som för ett årsedan. De finns kvar allihop. Och nu är jag tillbaka.

Men det är ju inte säkert att jag är en del av deras vardag. De har säkert andra som de omedvetet följer varje dag. Men om jag hade varit en av deras följeslagare hade de nog reagerat på att jag är tillbaka. För det gör man, man reagerar när de plötsligt är borta och man blir lugn när de kommer tillbaka. Och jag tycker det känns skönt att vara tillbaka i vardagsflödet, fast nog hade jag hoppats på att ”mamman” hade sänkt cykelsadeln under året som gått :)

This entry was posted in Tankekorn, Yrkeskorn and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>