Planteringsjord och katter av tyg

Om vissa stunder är okomplicerade så är andra desto mer komplicerade.

Mannen gav sig iväg och fiskade, och jag tänkte ta chansen att baka lite småkakor till stundande kalas. Jag insåg dock rätt snabbt att mitt varma och trötta huvud snarare behövde frisk luft än varm ugnsluft. Till saken hör också att jag skulle tillbringa kvällen med min nyblivne Krypare på 11 månader, vilket innebär en hel del spring. Minst sagt.

Så nä, det fick bli att dra ut i trädgården och äntligen plantera mina sommarkrukor istället. Fulla av energi gav vi oss ut, Kryparen och jag. Med vagn, spadar och tre påsar nyinköpta blommor tog vi sikte på min fina planteringsbänk, längst in i trädgården. Jag parkerade Kryparen i vagnen och skulle precis till att börja plocka upp växterna när en svart katt håller på att skrämma skiten ur mig. Jag ogillar katter starkt (läs hatar) och är livrädd för dem. Och ni ska inte tro att jag jagar iväg katten. Näe, istället psykar den mig och jag tar Kryparen och vagnen och vänder om. Men sen tänker jag, det är ju sjukt att en katt som inte bor här får mig att inte vara i min egen trädgård. Nån måtta får det ändå vara. Till skydd mot katten fyller jag vattenkannan till bredden och sätter sedan åter kurs mot planteringsbänken. Nu jävlar! Då prasslar det i buskarna och direkt faller modet till gräset och jag kapitulerar. Kallsvettig och arg vänder jag åter planteringbänken ryggen.

Vi pustar ut och går en runda i trädgården. Det här är ju löjligt. Vi samlar mod. Nytt försök mot bänken. Och den här gången vågar vi oss ända fram. Ingen katt inom synhåll. I ren panik planterar och arrangerar jag sedan växter och krukor. Sånt jag normalt sätt älskar att göra sker nu i all hast. Kryparen älskar det nämligen inte, så jag skyndar mig och det går fort, väldigt fort. Men resultat blir bra, riktigt bra tycker jag. Jag är nöjd…tills jag precis ska vika ihop påsen med planteringsjord och inser att det inte är planteringsjord. Jag har planterat varenda (jävla) blomma i toppdressing.

Med facit i hand borde jag nog ha stannat kvar i ugnsvärmen trots allt, för inne är katterna gjorda i tyg och Kryparn biter glatt i dem.

This entry was posted in Hemmakorn and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>