När blev gravida allemansrätt?

Sen när blev det okej att helt utan omskrivningar påpeka hur en kvinna ser ut, bara för att kvinnan i fråga är gravid? Jag bara undrar.

Och ibland räcker det tydligen inte att vara verbal. Nej, det ska klappas på magen av kleti och pleti. Nej, tack säger jag.

Bara för att jag är gravid älskar jag inte plötsligt att bli kladdad på. Och även om vissa tycks tro det, så försvann inte mina känslor och rätten till min kropp i samma stund som jag började få en växande mage.

Jag är verkligen urless på att folk inte tänker en gång extra innan de hasplar ur sig saker eller slänger sig på min mage. Vart tog respekten vägen? Man får mer än gärna kommentera min graviditet, för jag är en stolt och lycklig blivande mamma. Men snälla tänk på hur ni för fram era kommentarer. Senast idag fick jag höra ”Du ser ju mer och mer gravid ut för varje dag (nähe!!) nu ser man ju inte dina kindben längre”. I dessa lägen är jag glad att jag är trygg i mig själv och i de allra flesta fall kan jag ta kommentarerna med ro. Men som gravid känner jag mig ibland stor, otymplig, flåsig och inte helt bekväm i de kläder som jag trots allt lyckats klämma på mig. Och då ska tilläggas att jag ändå inte gått upp mer än fem kilo och är i sjätte månaden, det finns många som är betydligt större än så och hur mår dessa blivande mammor när kommentarerna duggar tätt?

Ibland hinner folk inte ens säga hej innan de säger -Men oj vad stor du har blivit nu! – Ja, nu ser jag att du blivit tjock! -Hur mycket har du gått upp? Och den bästa av alla -Ja, det här är ju enda gången man får chansen att benämna dig som tjock.
What?! Skulle man ha större rätt att påpeka att jag är tjock nu bara för att jag är smal annars? Jag fattar inte logiken. Skulle jag, som normalt är smal, tåla dessa kommentarer bättre än personer som är större än mig. Näe! Jag blir lika ledsen och sårad jag med. Precis som vilken blivande mamma som helst skulle ha blivit, oavsett om vi är smala, kurviga eller överviktiga när vi inte är gravida.

Visst förstår jag att många säger detta utan att tänka sig för och för att de gärna vill kommentera att de noterar att jag är gravid. Och de flesta säger det, med all sannolikhet, inte för att vara elaka. Men kära ni, det finns olika sätt att uttrycka sig på och tänk på hur det låter i mottagarens öron. Och innan du klappar en gravid kvinna på magen nästa gång, kolla om hon tycker det är okej. Annars finns risken att den gravida, och hormonellt labila, kvinnan klappar tillbaka på din ölmage och säger – Det var värst vilken tjock hängbuk du har fått och du som inte är äldre än…

Nej, så ska vi inte göra men jag tycker det är hög tid att vi gravida kvinnor tar tillbaka rätten – låt oss bli fridlysta!

Posted in Tankekorn | Tagged , | 1 Comment

Höstig pastasås med smak av Karl-Johan

Ett paket bacon
En halv zucchini
Soltorkade tomater i olja, ca 1/2 dl
En schalottenlök
En burk crème fraîche, smak Karljohan, timjan, citron
Ca 2,5 dl matlagningsgrädde
Salt och peppar

Fräs baconbitar i en stekpanna. (Jag brukar klippa paketet med sax)
Ta bort ur pannan och låt rinna av på hushållspapper. Fortsätt stek zucchini och schalottenlök i pannan. Lägg över zucchinin och löken i en gryta. Vispa ur pannan med matlagningsgrädden och häll sedan detta på zucchinin och löken i grytan. Ställ grytan på den varma plattan. Tillsätt en burk med crème fraîche smak Karl-Johan, timjan och citron. Lägg i strimlade soltorkade tomater. Lägg till slut i de stekta baconbitarna. Och låt allt småputtra. Smaka av med salt och peppar. Ät med bandspaghetti och nyriven parmesan.

Tänd några ljus och ni har onsdagsmyset klart! Tyvärr hann vi äta upp maten innan jag insåg att denna snabba och goda vardagsmat borde delas med fler. Så ni får helt enkelt försöka att visualisera denna rätt utifrån receptet ovan :)

Posted in Matkorn | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Blomkål och matnyttiga tankar

Idag har jag egentligen flera saker som jag skulle vilja dela med mig av. Alla matnyttiga, fast på helt olika sätt. Tror jag spar lite på vissa, de kräver lite bearbetning och efterbehandling i min hjärna först. Annars kommer det nog bli så att jag pratar innan jag har tänkt klart.

Men den kanske mest matnyttiga, rent bokstavligt, den delar jag gärna med mig av bums. Ikväll har hela familjen Agerhall lagat mat ihop. Och vi har lagat kanske den bästa husmanskosten jag vet just nu. Hittade receptet i ICAs Buffé strax efter sommaren, och det har helt klart blivit en favorit. Och sånna matkorn ska man dela med sig av, så det tänker jag göra nu.

Hoppas ni kan läsa receptet direkt från fotona annars får ni skicka en kommentar så skriver jag av det.

Vi brukar modifiera blomkålsmoset och även slänga med ett par potatisar. Supergott! Och extra glad och förvånad blev jag när tvååringen visste att blomkål hette just blomkål. Att han sen inte åt så mycket är nästan okej, jag menar han visste ju ändå vad det hette ;) Nästa gång får vi hoppas på att han både äter och minns vad det heter.

20121016-192110.jpg

20121016-192131.jpg

20121016-192145.jpg

Posted in Matkorn | Tagged , , | Leave a comment

Vädret styr mig från snabeldrake till kaffe i solen

Längtar efter lata sommardagar. Utan måsten. Bara vakna och känna efter vart dagen har tänkt och ta en. Låta vädret styra dagens aktiviteter. Ja, för det är ju så svensk sommar brukar vara. Vädret styr. Och då får det väl vara så. Ibland är det dumt att planera för mycket, då blir man lätt så besviken. Fast själv gillar jag mixen av att ha en del planerat och en del spontant. Annars får jag lätt kryp i kroppen.

Den här helgen har varit en helg utan planer och tänk vad mycket man kan få gjort trots att man inte gjort upp en plan på förhand. Så lustigt det där. Ibland älskar jag to-do-lists och ibland är det precis tvärtom.

Och just nu har det slutat regna och solen spricker fram igen. Så nu släpper jag snabeldraken och tar en kaffe i solen. Jag låter redan vädret styra. Bäst att vänja sig, för snart är det semester.

Posted in Glädjekorn, Tankekorn | Leave a comment

Missförstånd och fönsterpussar

Sonen älskar att städa, helst dammsuga. Jag älskar det inte men jag älskar resultatet när jag har gjort det. Då infinner sig lugnet och friden. Jag bara är sån att jag måste ha ordning för att må bra. Stök gör mig stressad.

Men nu var det inte stress och stök jag skulle berätta om. Utan städpussar. Min son pussar när han städar. Så här gick det till:

Sonen och jag ska putsa jättespegeln i hans rum. Just det PUTSA. Men sonen envisas med att hela tiden gå fram och trycka sin lilla mun mot spegeln. Det tycker inte hans mamma är så bra eftersom det är fönsterputs på spegeln. Men han ger sig inte, och jag säger: men T vi ska putsa spegeln inte… pussa. Och samtidigt som jag säger det inser jag likheten mellan putsa och pussa.

Så i vår familj har vi numera fönsterpuss inte fönsterputs. Och håll med om att det ändå får städningen att låta lite mer rolig än vad den egentligen är.

Posted in Glädjekorn, Hemmakorn, Språkkorn | Tagged , , , , | Leave a comment

Elden är som vi, och vi som den

Tittar in i elden som sprakar och tänker att eld verkligen kan illustrerar många känslor. Synonymerna är många. Likheterna mellan oss och elden likaså.

Vi kan brinna för många saker i livet. Vi kan tända till och bli förbannad, eller tända till och uträtta något stort. Brasan glöder och så gör vi med. Vi kan spraka av ilska, och av glädje. Vi kan känna hetta, och värme. Precis som elden.

En brasa kan vara opålitlig och så kan vi. En brasa kan likväl signalera värme och trygghet, precis som vi.

Men just nu när jag tittar in i brasan skänker den mig bara lugn, nästan på ett hypnotiserande vis. Och lågan håller mig, liksom elden, vid liv.

Posted in Tankekorn | Tagged , , , , | 1 Comment

En annan Anna visade sig vara en Sakletare, hon med!

Ligger hemma sjuk. Ingen röst. Ingen ork. Bara trött. Börjar
också bli smått uttråkad. Egentid i all ära, men att vara sjuk och ensam är
inte samma sak. Jag kan ju inte ens ringa till någon, för ingen hör vad jag
säger och gör de det så skrattar de för att jag låter så rolig.

Dagens glädje var dock att jag upptäckte en alldeles ny
bloggare, i alla fall är hon ny för mig. Det började med att hon gillade ett av
mina foton på Instagram och så klickade jag mig vidare, så som man ofta gör.
Jag har följt henne en längre tid på Twitter men inte visste jag att hon hade
en så fin blogg. Bloggen skulle ju kunna vara skriven av Pippi Långstrump för
den handlar om en sakletare. Och dennes små skatter.

På bloggen finns en kategori som heter Retroguide Östergötland
och jag blev genast helt såld, jag älskar 50-talsfynd och jag kommer ifrån Östergötland.
Så nu sitter jag redan och längtar efter att få göra små dagsutflykter till alla
dessa små och stora loppisar i sommar.

Tack Anna, för att du gjorde en annan Anna lite piggare.

Posted in Glädjekorn, Hemmakorn, Inredningskorn | Tagged , , , , , , | 1 Comment

Tvära kast och stora känslor

Stora växlingar. Stora svängningar. Total glädje över småsaker. Total frustration över småsaker. Precis så är det, att ha barn.

Idag har jag varit hemma och vabbat. Och någon gång mitt på dagen när jag andades ut i soffan fick jag bilden klart för mig. Det var lite som att jag ställde frågan till mig själv. ”Hur skulle du beskriva den största förändringen sen du fick barn?”. Jo, det är nog växlingen. Den stora pendeln som nästan aldrig stannar i mitten. På lagom. Utan nästan alltid på euforisk lycka eller vansinnesutbrott. Rent känslomässigt är man (eller i alla fall jag) oftast riktigt högt eller riktigt lågt. Det där mellantinget är mer sällsynt.

Visst, ser jag till hela livet så kanske jag skulle använda ordet harmoniskt. Men om jag endast kollar på en dag, en eftermiddag eller rent av en timme, så kan jag växla mellan glädjetårar och smälla-i-dörrar-frustration flera gånger om.

Jag älskar den där lilla människan så mycket att jag vill hålla hårt hårt om honom och aldrig släppa taget. Men ibland gör samma lilla människa mig precis galen och då är jag färdiga att vända på klacken och gå. Men i samma ögonblick så kommer känslorna och kärleken över mig och jag springer fram till honom och håller hårt, hårt om honom igen.

Kanske är det inte att få barn som är den stora förändringen. Utan vad barnen för med sig. Alla känslor som plötsligt sitter utan på, som inte går att dölja. Oavsett om det är skratt eller gråt. En kärlek som är så stor att man inte riktigt vet hur man ska hantera den.

Jo, så är det nog. Den största skillnaden är att allt är oförutsägbart och föränderligt. Ena sekunden ler man med hela kroppen och i nästa vill man skrika rakt ut. Det är de tvära kasten, som är skillnaden.

Posted in Tankekorn | Tagged , , , , | Leave a comment

Låter varje stråle tina mitt frusna hjärta

Det finns stunder när det bokstavligen känns som att någon skär med en iskall kniv i hjärtat. Tid och rum upphör att existera. Livet pausar. Och det på obestämd tid.

För mig skedde detta för några dagar sen. Och då är det ändå inte mitt hjärta som kniven skär närmast. Men känslan, smärtan och ilskan finns hos mig också. När sorg drabbar någon som jag bryr mig mycket om, då skär det även i mitt hjärta.

Under förra året drabbades många av mina nära vänner av obeskrivlig sorg. Vänners vänner dog i alldeles för unga år. Vänners barn fick aldrig se dagens ljus. Vänners föräldrar drabbades av fruktansvärda sjukdomar. Och nu händer det igen. Jag som trodde på ett bättre och lyckligare år för mina nära och kära. Men livet är opålitligt och orättvist.

Jag sitter just nu i strålande sol och är på väg att möta våren. Men i hjärtat skär kniven och solens stålar lyckas inte värma mitt isande inre.

Inte idag. Men jag tror ändå på, att för varje stråle som letar sig fram, för varje stråle jag släpper in och för varje stråle jag vågar ta emot så blir morgondagen lite lättare att möta än gårdagen.

Posted in Minneskorn, Tankekorn | Tagged , , , , | Leave a comment

En stjärna lyser så klart

20111217-195925.jpg

Skickar ett lite för tidigt god jul. Men hos mig har julen landat nu. På riktigt! Snö ute och värme i sinnet. Precis som det ska vara.

Posted in Uncategorized | Leave a comment