Oväntat och ovanligt möte över retroporslin

Ibland händer det osannolika. Eller kanske snarare oväntade. Under helgen som gick besökte jag Erikshjälpen för att leta loppisfynd. Jag finner bland annat en fin liten såskanna. Väl framme i kassan lyfter tanten upp denna kanna och säger – Jag har tallrikar hemma i den här serien. Några djupa och några mattallrikar. – Det är ett jättefint mönster säger jag.
- Jag har tänkt att göra mig av med mina tallrikar, du kan få komma och hämta dem hos mig om du vill.

Menar hon allvar tänker jag. Sånt retroporslin ger väl ingen bort bara sådär. Men trots att kön växer letar den söta damen reda på en lapp och skriver ned sitt telefonnummer. Ring på morgonen eller sent på kvällen säger hon.

Jag sparar lappen och tänker att jag kanske missförstod henne, hon bröt lite på ett annat språk kanske menade hon något annat. Som sagt, ingen ger bort retroporslin.

Det går nästan en vecka men så tar jag mod till mig och ringer denna morgon. Jovisst hon minns mig och vi bestämmer en mötesplats en bit från hennes hem. Jag åker dit, vi hittar varann direkt. Och det känns nästan som att möta en äldre släkting. Jag det slår mig faktiskt att hon är lite lik min egen farmor. Vi ger varann en försiktig kram. Hon visar mig tallrikarna och jag blir jätteglad. Jag frågar vad hon vill ha för dem. – Inget säger hon, de är gamla. Jag blir bubblande glad. Inte bara åt porslinet utan att det finns människor som hon. Innan vi skiljs åt får hon en bamsekram, inte det minsta försiktig och avvaktande.

20140718-232436-84276100.jpg

This entry was posted in Glädjekorn, Inredningskorn and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>