Låter varje stråle tina mitt frusna hjärta

Det finns stunder när det bokstavligen känns som att någon skär med en iskall kniv i hjärtat. Tid och rum upphör att existera. Livet pausar. Och det på obestämd tid.

För mig skedde detta för några dagar sen. Och då är det ändå inte mitt hjärta som kniven skär närmast. Men känslan, smärtan och ilskan finns hos mig också. När sorg drabbar någon som jag bryr mig mycket om, då skär det även i mitt hjärta.

Under förra året drabbades många av mina nära vänner av obeskrivlig sorg. Vänners vänner dog i alldeles för unga år. Vänners barn fick aldrig se dagens ljus. Vänners föräldrar drabbades av fruktansvärda sjukdomar. Och nu händer det igen. Jag som trodde på ett bättre och lyckligare år för mina nära och kära. Men livet är opålitligt och orättvist.

Jag sitter just nu i strålande sol och är på väg att möta våren. Men i hjärtat skär kniven och solens stålar lyckas inte värma mitt isande inre.

Inte idag. Men jag tror ändå på, att för varje stråle som letar sig fram, för varje stråle jag släpper in och för varje stråle jag vågar ta emot så blir morgondagen lite lättare att möta än gårdagen.

This entry was posted in Minneskorn, Tankekorn and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>