Jag ska bara…vara duktig först

Jag är en typisk gör-det-tråkiga-först-person. En sådan som flyger runt och plockar undan, slänger in en tvätt, vattnar en blomma i förbifarten och på vägen tillbaka från soptunnan, tar jag med posten, passerar frysen i källaren, tar med mig en matlåda och…sen unnar jag mig något. När jag först har varit ”duktig”. Om det finns tid kvar då, vill säga. Jag är nog inte direkt ensam om det. Men lika mycket som jag är medveten om att jag är sån, lika mycket kan jag störa mig på att jag är sån.

Med tiden, och framförallt sedan jag blev mamma, har jag blivit mycket bättre på att stanna upp och tänka – okej, vad är viktigast för att jag ska må bra nu? I vilken ordning ska jag göra dessa fem saker? Kan jag stryka något från listan och ta en kopp kaffe i soffan istället? Och faktiskt har jag blivit bättre, i alla fall lite och i alla fall ibland.

Mitt beteende beror på att jag inte riktigt tillåter mig att koppla av, om jag inte har fått ordning på det där som stör mig först. Jag får liksom inte ro om jag sitter i soffan och vet att jag har något som borde göras. Jag bygger också stora delar av mitt vardagsliv på ”ryck”. Ett ryck kommer oftast när jag egentligen inte har någon ork kvar. Men istället för att slänga mig i soffan tar envisheten och självplågeriet över, och jag får en jäkla massa gjort i en hiskelig fart. Och vet ni vad det sjuka av allt är, jag njuter lite av det. Tycker att jag är lite bra och klappar mig själv på axeln.

Men som jag sa, så har jag blivit bättre på att kasta om ordningen. Livet är för kort, och framför allt har jag för lite egentid, för att alltid göra det tråkiga först nuförtiden.

Som nu ikväll till exempel, när jag spred ut framkallade foton över hela köksbordet och äntligen tog mig tid att klippa och klistra in dem i ett album. Sånt kan jag längta efter i dessa digitala tider. Att få sitta med ett kort i handen, minnas tillbaka och sedan limma fast det på riktigt papper, i ett riktigt album och avsluta med en handskriven kommentar intill. Det är njutning.

Fast det är klart, jag plockade ur diskmaskinen innan jag satte mig vid köksbordet. Så riktigt i mål är jag inte än. Men det kommer, tro mig.

Bok av Jennie Sjögren, Tinni Ernsjöö Rappe
Diagnos duktig av Jennie Sjögren, Tinni Ernsjöö Rappe

Är du som jag?
Läs boken Diagnos Duktig, som bla finns att beställa på Bokus. Jag läste den för många, många årsedan och upptäckte att den är otäckt igenkännande i vissa avseenden.

This entry was posted in Glädjekorn, Hemmakorn, Tankekorn and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Jag ska bara…vara duktig först

  1. Cecilia says:

    Duktig-flicka-syndromet är vi (tyvärr) många som lider av. Har också läst boken och känt igen alltför mycket… Men med åren har jag blivit bättre på att prioritera och prioritera bort och tänka ”good enough” – så det finns hopp :)

  2. Pingback: I en blå container fann jag dig… | Vardagskorn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>