Hjärtevånare i min barndomsstad

”Det finns en tätort på en slätt.
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen.”

Jag vet, Lasse (Winnerbäck) sjunger om Linköping men i mina öron är det Vadstena han sjunger om. Min barndomsstad. Under påskhelgen har jag delvis tillbringat min tid där, i Vadstena. Det stavas så, fast vi som kommer därifrån kallar det för Vasstena, vad än Fredrik Lindström eller någon annan språkprofet har slagit fast. Är du en riktig urinvånare säger du Vassna, men dit kommer jag nog aldrig. Jag är ju inte ens en invånare längre. Fast jag kommer alltid vara en ”hjärtevånare”, för mitt hjärta kommer nog alltid bo där. Jag tror bestämt att det bor vid ett träd i Örtagården. Det är en plats som jag alltid återkommer till. En plats där jag känner att jag kan pausa. Så var det när jag bodde där och så är det fortfarande. Allra helst besöker jag Örtagården när klosterliljorna står i full blom. I år hann jag inte dit i tid, de flesta var redan överblommade. Helst besöker jag Örtagården själv, så jag kan sätta mig på bänken vid trädet och bara vara. Inget prat, bara tankar. Eller inte ens det. Med kyrkan majestätiskt i ryggen och en glimt av Vättern mellan det gamla munkklostret och nunneklostret finner jag ro.

Men lika lätt som det skänker mig ro när jag är där skapar det frågor när jag återvänder till Jönköping. Kommer jag någonsin gå från ”hjärtevånare” till invånare igen? Jag vet inte. Ibland tror jag det, och ibland är jag lika tvärsäker på det omvända. Jag är inte den jag var. Är staden vad den var? Ska man låta den vara som den är nu, när man bara har den tillåns ibland? Svårt. En klok vän sa ”Östergyllen är vackrare på distans. Inbillar jag mig.” Jag tror det ligger mycket i det. Men lika fullt kan jag inte sluta fundera.

Oavsett vilket, så hoppas jag likt Winnerbäck att: ” Om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila? Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.”
Och det där rummet, det känner jag att jag har, både inombords och på en bänk i Örtagården.

This entry was posted in Minneskorn, Tankekorn and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Hjärtevånare i min barndomsstad

  1. Cissi says:

    Åh vad fint skrivet. Känner igen mig i allt du säger! Det är nåt särskilt med den där platsen jag gärna vill kalla ”hem”!!

  2. Crister says:

    Ja det var fint skrivet av dig Anna.Du har förstått att en människas liv är som en växts,för livet det har rötter.Dina rötter är i Vasstena och kommer alltid att vara där,vart du en flyttar.

  3. Madde says:

    Vackert!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>