Evighet eller bara drömmar

Idag blev jag så sugen på drömmar. Ätbara. Min farmor var grym på att baka vaniljdrömmar. Minns hur jag som barn satt i farmor och farfars hammock. Den hade gröna dynor som luktade speciellt, de luktade farmor och farfar. Hammocken stod på deras grusgård, och varje gång som jag gungade nära gruset försökte jag nudda det med tårna. Varma stenar mot nakna tår. Solen gassade och på det runda plåtbordet stod deras kaffepanna med rött lock och på fatet bredvid låg farmors drömmar.

Alldeles nyss, när jag stod och packade ner mina nybakade drömmar i en burk, slog jag en blick på födelsedagsalmanackan. Ni vet en sån där evighetskalender (ni som känner mig vet att jag behöver en sån). Evighet, inget ord kunde kännas mer fel just då. Imorgon skulle min farfar fyllt år. 83 skulle han ha blivit. Men han rycktes bort från oss för sex år sedan. Bokstavligen. Från en stund till en annan var han borta. Jag saknar honom så det gör ont, fortfarande.

I natt ska jag drömma om honom. Min farfar.

20110417-235736.jpg

This entry was posted in Matkorn, Minneskorn, Tankekorn and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>