Att brinna är ibland att falla hårt

Förra veckan kantades av besvikelse. Besvikelsen attackerade mig med en käftsmäll, fick mig sen att skaka av ilska och sedan kom tårarna. Nu har besvikelsen sjunkit ned och lagt sig som en tung klump i maggropen. Men den vill inte riktigt försvinna.
Den seglar upp till ytan med jämna mellanrum och då vet inte mina känslor om de ska gråta eller sparka till närmaste sten.

Och tänk. Allt detta. Alla dessa känslor, för att jag brinner så mycket för det jag jobbar med.

Eller som min kollega sa, det är inget fel på ditt engagemang i alla fall. Nä, det stämmer nog. Brinner jag för något, då går jag all in. Men jag faller också desto hårdare när det inte går vägen. Men det finns nog en mening med det. Jag vill tro det i alla fall.

This entry was posted in Yrkeskorn and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>