Oväntat och ovanligt möte över retroporslin

Ibland händer det osannolika. Eller kanske snarare oväntade. Under helgen som gick besökte jag Erikshjälpen för att leta loppisfynd. Jag finner bland annat en fin liten såskanna. Väl framme i kassan lyfter tanten upp denna kanna och säger – Jag har tallrikar hemma i den här serien. Några djupa och några mattallrikar. – Det är ett jättefint mönster säger jag.
- Jag har tänkt att göra mig av med mina tallrikar, du kan få komma och hämta dem hos mig om du vill.

Menar hon allvar tänker jag. Sånt retroporslin ger väl ingen bort bara sådär. Men trots att kön växer letar den söta damen reda på en lapp och skriver ned sitt telefonnummer. Ring på morgonen eller sent på kvällen säger hon.

Jag sparar lappen och tänker att jag kanske missförstod henne, hon bröt lite på ett annat språk kanske menade hon något annat. Som sagt, ingen ger bort retroporslin.

Det går nästan en vecka men så tar jag mod till mig och ringer denna morgon. Jovisst hon minns mig och vi bestämmer en mötesplats en bit från hennes hem. Jag åker dit, vi hittar varann direkt. Och det känns nästan som att möta en äldre släkting. Jag det slår mig faktiskt att hon är lite lik min egen farmor. Vi ger varann en försiktig kram. Hon visar mig tallrikarna och jag blir jätteglad. Jag frågar vad hon vill ha för dem. – Inget säger hon, de är gamla. Jag blir bubblande glad. Inte bara åt porslinet utan att det finns människor som hon. Innan vi skiljs åt får hon en bamsekram, inte det minsta försiktig och avvaktande.

20140718-232436-84276100.jpg

Posted in Glädjekorn, Inredningskorn | Tagged , , , | Leave a comment

Ältan behöver åka på semester, utan mig!

Ibland talar verkligen inte mitt sunda förnuft och mina tankar samma språk. Jag är en ältare, och det av stora mått. Fast samtidigt är jag sån, att när jag väl har tagit ett beslut så brukar jag inte älta det. Nej, det är oftast processen innan ett beslut är taget som gnager mig. Sen kan jag såklart älta annat småtjafs, såsom formuleringar i mail. Kan läsa, skriva om och ändå tänka att det kommer missuppfattas när det når mottagaren. Eller så kan jag fundera efter ett möte med någon om jag uppfattades disträ, frånvarande eller ”konstig”.

Vad detta ältande grundar sig i vet jag inte, för jag känner mig oftast väldigt trygg i mig själv och mina ageranden, men ändå dyker dessa ifrågasättande tankar upp. Och när de väl gör det så gnager de nästintill sönder mig. Och jag blir liksom förbannad på att jag tillåter denna Ältan att stå i vägen för mig i tid och otid. Visserligen är jag en analytiker, en uttrycksfull sådan till på köpet. Så mot den bakgrunden så är kanske inte min Ältan så svår att förstå. Därmed inte sagt att jag tänker gå med på att leva med den bara för att det finns en förklaring.

Uppe i huvudet står så ofta mitt sunda förnuft och hoppar och skriker – Släpp det! Men så kommer Ältan krypande längs nackkotorna och sätter klorna i mina tankar igen. Skulle jag gjort si eller så istället. Tänk om hen missförstod mig igår. Tänk om de uppfattade mitt uttalanden som arrogant eller kanske rentav korkat etc. Så där håller jag på.

Det mest komiska i allt detta är att jag ofta är väldigt bra på att säga till andra att sluta älta men att säga till mig själv på skarpen verkar ibland stört omöjligt. Näe, nu får det bli ändring på det. Jag har nog ändå kommit till en punkt där jag känner att det är dags, dags att göra slut med den där Ältan eller i alla fall skicka hen på semester på obestämd tid. För mitt sunda förnuft behöver få större inflytande över mina tankar. Det skulle både min hjärna och min mage må bra av. Så det så!

Posted in Tankekorn | Leave a comment

I jakten på en hjortlampa fann jag den bortsprungna servicen

20140321-202111.jpg

Det är ingen idé. Tänker jag. Och ändå går jag och grämer mig en smula. Varför köpte jag inte den där lampan då, då före jul när jag såg den första gången. Men näe då var jag alldeles för fokuserade på julklapparna och kunde inte tänka längre än – nej, men vem ska jag köpa den snygga lampan till?

Men sen efter jul sprang jag in på Hemtex igen. Den här gången såg jag inte lampan. Men jag frågade efter den. För nu hade jag ju kommit på vem som skulle haft den. Jag, såklart. ”Den var med på REA:n, men den har tagit slut”. Och nu grämer jag mig ännu mer. Nu hade jag ju t.o.m. kunnat fyndat den. Skit också.

Så börjat Majkens rum bli färdigt och jag tänker att den där Lampan hade passat perfekt. Bestämmer mig för att leta på nätet. Men icke. Ingen hjort-lampa. Men så mailar jag ändå Hemtex. Maila kan man ju alltid.

Och tänk, jag får ett svar. Och trots att de skriver att lampan är slut på såväl huvudlager som i butikerna så blir jag glad. Glad för att de skriver på ett trevligt sätt, att de svarar snabbt och tipsar mig att kontakta by Rydèns som tillverkade lampan. Och sist men inte minst önskar de mig lycka till i jakten.

Jakten går vidare med ny energi. Jag fyller i ett webbformulär på by Rydéns hemsida. Vad har jag att förlora. Det tar en dag. Efter ett möte på jobbet har jag ett missat samtal. Kollar upp numret, det är by Rydéns som har ringt mig. Ringt upp mig! Jag ringer bums tillbaka.

I andra änden svarar en sån som jag. En marknadschef. Och han säger att näe tyvärr är lampan slut men… ” jag har ett prov av den lampan här på mitt skrivbord, jag kan skicka den till dig om du vill. Var bor du?”

Jag blir vansinngt glad. Ja, nästan fånigt glad. Inte bara över lampan utan för att han tar sig tid, engagerar sig och ser till att jag blir nöjd. Samma eftermiddag får jag ett mail av samme marknadschef som berättar att jag kan hämta lampan i min närmsta belysningsaffär. Allt detta fix. Och som om inte lyckan vore nog så får jag lampan för en spottstyver.

Tänk att det kan löna sig att vara lite om sig och kring sig ibland. Men vad som slår mig i efterhand är att jag inte förväntade mig vare sig svar eller hjälp. Och att jag sedan blev så otroligt glad och förvånad när jag fick det. Och egentligen är väl detta bara kundservice. Det säger en hel del om hur dåliga många har blivit på just det. Kundservice är inget vi tar föregivet längre. Det tål att tänkas på.

Posted in Glädjekorn, Inredningskorn, Yrkeskorn | Tagged , , , , , | Leave a comment

Att stanna upp i flowet – le och lyssna på hjärtat

En sån där dag. En vardag med grymt flow. Ni vet när det rullar på, nästan lite läskigt bra på alla plan. Bra tempo på jobbet, saker checkas av, saker går ens väg, bra samtal med kända och okända. Härliga bemötande på telefon och i butiken jag besöker på lunchen.

Sånna dagar älskar jag. Och på vägen från dörren på jobbet till dörren på bilen tar jag ett djupt andetag och ler med hela ansiktet. För just i den stunden lämnar jag en rolig dag på jobbet bakom mig och vet att jag snart möter min familj hemma.

Även hemma har flowet fortsatt. Kvällen har varit helt underbar! God mat, mys, prat, en dans i köket och en sagostund. Och ni som är småbarnsföräldrar vet att vardagskvällar ofta är ganska kaotiska. Därför njuter jag extra. Tar mig den där extra minuten och känner efter hur det känns i hjärtat. Och en vardag som denna bubblar och bankar det lite extra. Lite extra för vardagslyckan. För livet, och människorna som bidrar till min vardag.

Nu är det dags att runda av den här dagen på bästa sätt, med mannen min i soffan. Så får det bli. Ska bara hämta in semlan från bilen först :)

Posted in Uncategorized | Leave a comment

På tillfälligt besök i jobbfabriken

Redan igår kväll la jag förväntansfullt fram kläderna. Jobbstassen. Inte för att de skiljer sig nämnvärt från mina ”hemmakläder”, men ändå. Inga spår av matkladd, mjölkspill eller spyfläckar.

Efter en natt med kanske fyra timmars (icke sammanhållande) sömn smög jag upp, gjorde mig ordning och åt frukost helt solo. Kramade sedan om min underbara familj innan jag sa hej då och åkte in mot jobbet. Var åter endel av pärlbandet mot stan. Lyssnade på morgonprogrammet på radion. Och kände mig lite som jag var på väg till första dagen i skolan.

Väl på jobbet chockades jag nästan av hur väl min amningshjärna lyckades koppla om till jobb. Sen blev det möte hela långa dagen. Intressanta diskussioner. Tankar som fick chans att tänkas klart. Fokus. Och som en ren bonus fick jag i pauserna gå på toa helt själv med låst dörr (ja, nu brukar jag ju inte gå på toa med mina arbetskamrater, men ni fattar). Ni ska veta att det är vardagslyx för mig.

När eftermiddagen kom och dagen började närma sig sitt slut kom nästa förväntansfulla längtan. Längtan efter att åter rulla in mellan grindstolparna hemma, sätta nyckeln i dörren och få kasta sina armar runt sin älskade familj. Få höra om deras dag. Lyssna till treåringens funderingar och borra in näsan i femmånaders bebisens nacke.

Det bästa ur två världar. Och jag älskar att få kastas mellan dem. Njuter som mest när jag får vara både ock. Både mamma och marknadsföringschef. När jag får växla fokus. När hjärnan får jobba. Ena stunden med en ramsa om en långsam spindel och en mossig sten och andra stunden om hur vi bäst marknadsför oss mot olika kundsegment.

Jag vill inte välja det ena framför det andra. Jag vill ha hela kakan. Kakan som kallas livet. Mitt liv.

Posted in Mammakorn, Yrkeskorn | Leave a comment

Runtomkring och inuti – inte nödvändigtvis samstämd melodi

Kanske är det någon av er som minns när jag skrev om den där soliga dagen, strax efter semestern. Den där dagen när allt runtomkring var perfekt men vemodet ändå fanns där inuti mig. Idag har det varit precis det omvända.

Jag trotsade min egen trötthet, det ruggiga vädret och värken i benet och gav mig iväg på promenad. Det blåste snålt. Det var regndimma på glasögonen. Höstlöven klibbade fast på vagnshjulen. Inget runtomkring var det minsta perfekt men i mig fanns lyckan. Och när jag tittade in genom regnskyddet till vagnen så kände jag värme trots höstkylan runt mig.

Livet. Mammalivet. Mitt liv.

20131009-222907.jpg

Posted in Glädjekorn, Mammakorn | Leave a comment

Kvällspigg med snyggt morgonbett

Borde slagit ihop mina blå för längesen. De har varit öppna sen 04.30. Men icke. Är och förblir en kvällsmänniska. Och aldrig trodde jag väl då vid femsnåret, när inget funkade för att få Dottern att somna om, att jag skulle minnas denna dagen positivt. Men den har, tro’t eller ej varit bra. Över förväntan.

Kanske vände det redan vid 06.30 när Sonen, som då har vaknat av syrrans skrik, ligger nära mig och pratar. Och precis när jag blundar för att ta igen lite förlorad sömn säger – Mamma jag gillar dig.
Ni anar inte vilken kraft det ger en utsliten mamma. Och precis när hans ord landar i mitt hjärta kommer fortsättningen. – Du har fina tänder också, mamma!
Tänder och tänder…käre son, det är min bettskena.

Och nu är den på plats igen, så att jag vaknar med lika snyggt garnityr imorgon med. Fast då helst lite senare än idag ;) Godnatt!

Posted in Glädjekorn, Mammakorn | Leave a comment

Hej vad det går – upp och ner, ner och upp!

Den här hiskeligt snabba bergodalbanan med lika många kullar som dalar. Där man ena sekunden tror att man har fastnat i en dal för att i nästa ögonblick inse att man redan är på en topp igen. Den banan, det är min vardag som föräldraledig. Tur att jag har underbara medpassagerare när jag susar fram längs rälsen.

Posted in Hemmakorn, Tankekorn | Tagged , , , , , | Leave a comment

Jag – ett flockdjur

Dagens inblick i det som kallas vardagslivet. Solen skiner, himlen är blå, sitter i en sandlåda och gräver med min älskade son. I vagnen bredvid sover min älskade dotter skönt i skuggan av träden. Jag håller emot. Det känns i halsen. Och så trillar första tåren. Jag som sitter här och är lyckligast i livet. Men det saknas någon. Jag vet, han är bara på jobbet. Men efter sex underbara veckor tillsammans så känns det i hjärtat när vi inte är tillsammans alla fyra. Det finns säkert en stor skara därute som anser att jag är fånig och borde hålla inne med mina ord. Det finns så många som har det så mycket tuffare. Det vet jag också. Men i mitt liv. Just då. Så orkade jag inte hålla tillbaka tårarna. Och vet ni varför. Därför att jag älskar honom innerligt. Och säga vad man vill men jag är ett flockdjur och vill ha min flock samlad. Då mår jag bäst. Och vet ni något mer, att sitta där och kämpa emot tårarna och vara stark för att jag borde, det orkade inte jag. Det är tufft att vara svag ibland. Det värsta jag vet. Men bara några minuter senare fick min son mig att skratta. Jag vet knappt åt vad. Vi delade en banan och fick ett gemensamt skrattanfall. Den ungen är helt underbar och tänk imorgon fyller han redan tre. Strax efter skrattanfallet rullade Jonas in med bilen på infarten. Flocken var åter samlad och lugnt och lyckan kom tillbaka. Okej, jag fick hejda mig för att inte ställa mig mitt på gräsmattan och skrika ut min lycka. Fånigt jag vet men också dagens sanning utan omskrivningar. Mitt liv.

Posted in Glädjekorn, Tankekorn | Leave a comment

Inredningspussel – bit för bit

Igår kväll var jag på väg att skriva att den här sommaren är helt underbar. Och tänk idag, efter en regnig dag, känns det ännu mer så. Vi har haft en så skön dag, kanske för att kraven på en regnig dag är helt andra.

Det har blivit loppistur, hopp i vattenpölar, plantering i trädgården, häng i soffan och skogspromenad med spontan bärplock. Och som grädde på moset somnade sonen tidigt och jag fick äntligen tid att kittla inredningsnerven. Som jag längtat efter att få lägga inredningspusslet i vår nybyggda hylla.

En bokhög där. Ta ett steg tillbaka. ”Ta in rummet”, som Ernst skulle ha sagt. Flytta en pusselbit. Lämna en lucka för en bit jag ännu inte hittat. Inse att jag lagt en annan pusselbit fel och att en tredje helt enkelt inte passar i just det här pusslet. Jag är lycklig när jag får hålla på sådär. Att lägga pussel, inredningspussel, det får mig att må bra. Godnatt.

Posted in Glädjekorn, Hemmakorn, Inredningskorn | Tagged , , , | Leave a comment